När du och ditt barn t.ex. ritar, målar eller skapar av återvinningsmaterial finns det mycket att vinna med att låta barnet hitta på fritt. Genom att använda ett mer öppet skapande uttryck tillsammans med ditt barn låter du fantasin få uttrymme. Det gör skapandet lustfyllt, vilket i sig är stort och viktigt. Men kanske ännu viktigare är att fantasin inte trängs ihop och pressas in i en box. Fantasin är grunden för kreativt tänkande och en ovärderlig tillgång i livet. Däri ligger “tänk om…” och med de små orden öppnar sig en värld av nya möjligheter. Inga stora uppfinningar, allt sådant som vi tar för givet idag, uppstod genom att människor gjorde exakt likadant som alla andra någonsin gjort.
Om vi istället pysslar tillsammans, och med det menar jag skapande som utgår från en specifik mall som oftast tagits fram av en vuxen, så får barnets egna idéer litet eller inget utrymme. Visst finns det modiga själar som skapar precis som de vill även när de ges en mall att följa. Men många är vi som fogar oss snällt och försöker nå upp till de upplevda förväntningarna. Och därför kan mallar många gånger snarare leda till prestationsångest och dåligt självförtroende när det egna resultatet inte blir “lika bra” som mallen. Jag har själv minnen från min tid på dagis (som det hette då) av hur mina pedagoger satt med oss och ritade fantastiskt fina klippdockor till mig och mina kompisar. Jättesnällt, men jag minns också den starka frustrationen när inget av det som jag försökte åstadkomma var ens i närheten lika fint i min mening. Än idag tycker jag att jag inte “kan” teckna eller måla.
Att slänga mallarna och istället skapa fritt kan kännas väldigt läskigt, kanske framförallt för oss vuxna. Men den oerhörda nyttan det kan ge för våra barn gör det värt det flera gånger om. När jag känner mig obekväm så försöker jag att backa ett steg och låta barnen visa vägen. Istället för att tänka att jag ska lära dem något försöker jag tänka att de kan få inspirera mig. Inte så att jag härmar rakt av det de gör, för då hamnar vi lätt i det där jämförandet igen, men att om barnet t.ex. målar en båt så kanske jag börjar måla vågor i olika nyanser av blått.
Några slags ramar brukar vara skönt för att friheten inte ska kännas alltför överväldigande. Det kan även vara avkopplande att rita sådant som inte direkt föreställer något. T.ex. kan ni bestämma att ni bara får rita prickar eller runda former. Fantasin brukar göra sitt sedan i alla fall, och kanske blir prickarna helt plötsligt något nytt.
Brukar du skapa tillsammans med ditt barn? Har du funderat på skillnaden mellan skapande och pyssel tidigare?